08.02.2018, 17:28
Hans Berndtson
1892-1945
HÖSTSKOGEN
Liksom en sörjande och ensam kvinna,
som lever blott i det som en gång var,
vars alla tankar gyllne trådar spinna
kring minnet av en dröm, som dröjer kvar,
Liksom hon vet, att hon ej mer skall finna
den väg, vars glans var alltför underbar,
så står du lugn och ser ditt liv förrinna,
du skog, som en gång vårens färger bar.
På kvällröd himmel segla skyar tunga.
Än ser jag långsamt dina grenar gunga,
än ser jag sakta häva sig ditt bröst,
än susar sång i dina gyllne salar,
men utan liv — det är ej du som talar,
det är en död som talar med din röst.
1892-1945
HÖSTSKOGEN
Liksom en sörjande och ensam kvinna,
som lever blott i det som en gång var,
vars alla tankar gyllne trådar spinna
kring minnet av en dröm, som dröjer kvar,
Liksom hon vet, att hon ej mer skall finna
den väg, vars glans var alltför underbar,
så står du lugn och ser ditt liv förrinna,
du skog, som en gång vårens färger bar.
På kvällröd himmel segla skyar tunga.
Än ser jag långsamt dina grenar gunga,
än ser jag sakta häva sig ditt bröst,
än susar sång i dina gyllne salar,
men utan liv — det är ej du som talar,
det är en död som talar med din röst.