Velasquez.
Om skönt i konst ej annat är än sant,
Står väl Velasquez ensam med sin lager:
Det lefver, rörs, hvart penselstreck han drager,
Gör han en trashank eller en infant.
Hur blickar ej svartmuskigt välbekant
Hvar lansknekt fram ur Brabants bleka dager,
Då Spinola af Bredas höfding tager
Stadsnycklarne som segerns underpant!
Se Drinkarne! Hur saligt rosenröda
De glömma skjortlöshet och vedermöda!
På näsan glider murgrönskransen ner.
Så målar blott Velasquez och en annan:
Min skald med »vemodsdraget öfver pannan» --
Kom nu ej strax med Raphaël, jag ber!
Om skönt i konst ej annat är än sant,
Står väl Velasquez ensam med sin lager:
Det lefver, rörs, hvart penselstreck han drager,
Gör han en trashank eller en infant.
Hur blickar ej svartmuskigt välbekant
Hvar lansknekt fram ur Brabants bleka dager,
Då Spinola af Bredas höfding tager
Stadsnycklarne som segerns underpant!
Se Drinkarne! Hur saligt rosenröda
De glömma skjortlöshet och vedermöda!
På näsan glider murgrönskransen ner.
Så målar blott Velasquez och en annan:
Min skald med »vemodsdraget öfver pannan» --
Kom nu ej strax med Raphaël, jag ber!