Till Fredrik Sander.
Minns du Castiliens slätt, den föga glada?
Grönt fanns ej alls, och solen drack hvar våg.
Man i Toledo öfver natten låg
Uti ett mellanting af stall och lada.
Guitarrklink, åsneskri och tiggarsuada!
O kök, där oljan härsknade i tråg!
Madrasser, fält för en entomolog!
Men nog härom -- säg, minnes du Granada?
Minns du Alhambras natt? I silfverdager
Ett trollslott sken bland sykomor och lager,
Besvuret fram af näktergalens ton.
Den hvita rosen vaggade en droppe,
Tyst delta skyar gåfvo plats däroppe
Åt lyrans stjärna -- aldrig faller hon.
Minns du Castiliens slätt, den föga glada?
Grönt fanns ej alls, och solen drack hvar våg.
Man i Toledo öfver natten låg
Uti ett mellanting af stall och lada.
Guitarrklink, åsneskri och tiggarsuada!
O kök, där oljan härsknade i tråg!
Madrasser, fält för en entomolog!
Men nog härom -- säg, minnes du Granada?
Minns du Alhambras natt? I silfverdager
Ett trollslott sken bland sykomor och lager,
Besvuret fram af näktergalens ton.
Den hvita rosen vaggade en droppe,
Tyst delta skyar gåfvo plats däroppe
Åt lyrans stjärna -- aldrig faller hon.