Raphaels Fornarina.
(I Palazzo Barberini.)
Hvem drömde ej om denna rosens sköte
Där Sanzio låg, ett snillets gyllne bi?
O barm, där takten till en elegi
Med saligt finger räknades af Goethe!
Med blicken fuktig från ett älskogsmöte,
Hon bländar, hejdar dig som vill förbi;
Är väl du fången, tycks hon vredgad bli,
Det är som hårda ord från läppen flöte:
Tror du min kärlek så blir hvar mans fång?
Du dåre, att bli värdig Fornarina
Fick Sanzio färger och fick Goethe sång.
Att trängta till min barm, är hopplös pina!
I hvarje sekel älskar blott en gång
Den stolta Venus, nämnd Trasteverina.
(I Palazzo Barberini.)
Hvem drömde ej om denna rosens sköte
Där Sanzio låg, ett snillets gyllne bi?
O barm, där takten till en elegi
Med saligt finger räknades af Goethe!
Med blicken fuktig från ett älskogsmöte,
Hon bländar, hejdar dig som vill förbi;
Är väl du fången, tycks hon vredgad bli,
Det är som hårda ord från läppen flöte:
Tror du min kärlek så blir hvar mans fång?
Du dåre, att bli värdig Fornarina
Fick Sanzio färger och fick Goethe sång.
Att trängta till min barm, är hopplös pina!
I hvarje sekel älskar blott en gång
Den stolta Venus, nämnd Trasteverina.