19.11.2013, 14:42
Gustaf Rosenhane
Wenerid
Inledning
EY altidh hugg och slag/ i ädle gode Göter
Förunner wärior roo och skölder hwijle tijdh
Så länge Frigg’ och Thor få talas widh om fridh
Och ingen medh gewär i Fältet eder möter
Och ingen eder land i wredes modh omstöter
Gudinnan öfwa will Ehr ungdom i en stridh
Som stillare är och söt och både können blidh
Til thetz ehr någon ann medh andra wapen höter
See här hwadh kärlekz macht har en bewekt at skrifwa
Thet har iag dragit fram och rifwit uhr hans hand
Han hade ämnat thet åth en allenast gifwa
Jagh gör thet almänt om the wijda Norda Land
Behaga i thet så få i änn något mehr
Som iagh hos honom dölt/ wäl wärt at läsas seer.
I.
SÅ hastigt blef iagh skadd aff lilla Gudens pijlar/
Som öfwar så medh eld som jern sitt Tyrannij/
Medh hemlige försåt och små bedrägerij/
Som medh sitt skiutande sigh aldrigh nånten hwijlar.
Som färdas widt omkring som blir så många Mijlar/
Oskyldigh wardt iagh såår men ach! hwar stog du då.
I Skogen Skiutegud när du mig råkar så/
Hwad winst hwadför beröm at du så häfftigt ijlar/
Rätt som en annan/ skytt i wåra skogar willa
Försåtlig löper kring/ och slår de säkre diur
Med en förfalskat Sång/ kan deras öron snilla
Kring buskar skiul och trä/ sig skickar uppå lur
Rätså där ställer fram/ och denna redskap grymma
Hwar kan man hafwa frijd/ hwart kan man undan ryma.
2.
DJg wil iag älska än/ i alla mina dagar
Och hafwer hafft dig kiär/ från det iag dig först sågh/
Ey skönare eller rijk ey högre eller lågh/
Sig wara hwem dät wil/ mig någon mehr behagar/
Får iag ey Veneridz gunst/ om Gudh så äntelig lagar/
Så älskar iag likwäl fast iag ey älskad är
Du äst allena min/ alen ästu mig kär
Dy skillias wij ey åth/ til des oß död förswagar/
Och den ehwem det är/ åth hwem du är beskärd/
Tag kärleek utaf mig/ iag wil den med dig dela
Om iag förringa är du nu mehra wärd
Om honom ingen ting/ må ey hans kiärleek fela
Men feltes kiärleek/ tänk på mig ännu som brinner
Tänck at du ingen ann/ som älskar mera finner.
Wenerid
Inledning
EY altidh hugg och slag/ i ädle gode Göter
Förunner wärior roo och skölder hwijle tijdh
Så länge Frigg’ och Thor få talas widh om fridh
Och ingen medh gewär i Fältet eder möter
Och ingen eder land i wredes modh omstöter
Gudinnan öfwa will Ehr ungdom i en stridh
Som stillare är och söt och både können blidh
Til thetz ehr någon ann medh andra wapen höter
See här hwadh kärlekz macht har en bewekt at skrifwa
Thet har iag dragit fram och rifwit uhr hans hand
Han hade ämnat thet åth en allenast gifwa
Jagh gör thet almänt om the wijda Norda Land
Behaga i thet så få i änn något mehr
Som iagh hos honom dölt/ wäl wärt at läsas seer.
I.
SÅ hastigt blef iagh skadd aff lilla Gudens pijlar/
Som öfwar så medh eld som jern sitt Tyrannij/
Medh hemlige försåt och små bedrägerij/
Som medh sitt skiutande sigh aldrigh nånten hwijlar.
Som färdas widt omkring som blir så många Mijlar/
Oskyldigh wardt iagh såår men ach! hwar stog du då.
I Skogen Skiutegud när du mig råkar så/
Hwad winst hwadför beröm at du så häfftigt ijlar/
Rätt som en annan/ skytt i wåra skogar willa
Försåtlig löper kring/ och slår de säkre diur
Med en förfalskat Sång/ kan deras öron snilla
Kring buskar skiul och trä/ sig skickar uppå lur
Rätså där ställer fram/ och denna redskap grymma
Hwar kan man hafwa frijd/ hwart kan man undan ryma.
2.
DJg wil iag älska än/ i alla mina dagar
Och hafwer hafft dig kiär/ från det iag dig först sågh/
Ey skönare eller rijk ey högre eller lågh/
Sig wara hwem dät wil/ mig någon mehr behagar/
Får iag ey Veneridz gunst/ om Gudh så äntelig lagar/
Så älskar iag likwäl fast iag ey älskad är
Du äst allena min/ alen ästu mig kär
Dy skillias wij ey åth/ til des oß död förswagar/
Och den ehwem det är/ åth hwem du är beskärd/
Tag kärleek utaf mig/ iag wil den med dig dela
Om iag förringa är du nu mehra wärd
Om honom ingen ting/ må ey hans kiärleek fela
Men feltes kiärleek/ tänk på mig ännu som brinner
Tänck at du ingen ann/ som älskar mera finner.