20
Kärlek är intet skämt. Han synes med oss leka,
men leken vändes snart i allvar för man vet,
och prövar allra mest vårt mod och manlighet,
han sargar sinn och hug och gör oss kinder bleka.
Han kan de gamla ock såväl som unga veka
och som en unger kropp behöver gammalt vett,
en gammal likaså han vore mera het,
att Frigga lusten sin ej måtte honom neka.
Det är det första prov vargenom vi bevisa,
vår mandom. Vem som det väl haver genomgått,
så bör man honom först för en försökt man prisa,
han har det värsta slag, som finns av krig utstått.
De äro mestdels få, de som så starka finnas,
att de ej fälla mod, när de av Kärlek vinnas.
21.
Beröm och ära värd, det tycker jag mig va',
som för en ungmös skull fått utstå mycket sjå.
Och ära vare dem, fast inga eller få,
som tycker lika, tar min kärlek i försvar.
Man säger: "Varför ta en enda väg, för gott?
Det finns så mången väg att pröva hågen på.
Och älskar han blott en, så bör han alltid då
ju älska måttfullt, så han ej riskerar nå't."
Hos dem som talar så, hos dem finns ingen hjärna.
Nej, den är inte värd att pröva kärleken
som tror den kan rås på av bondförnuftets stjärna.
Nej, nej, de visaste har nederlagts av den,
och de som inte går med vilje, dras med hot
och tvång med i dess dans, om än de stretar mot.
22
ALt är fåfängligheet/ som Skugga och som Wäder
Dhet kommer alt och gåår och blifwer inthet qwart
Och när det warer bäst/ så är dhet giort så snart
Förswinner alt som Röök och flyger bårt som Fiäder
Dhet hielper lijka stort man gråter eller qwäder.
Dy tijden har ändå en alt för hastig fart
Förswinner när han är som bäst man weet ey hwart
Då man en fåfäng Sorg för fåfäng ting tilstäder.
Fördenskul war tilfredz mitt Hierta lät digh nöya
Hwadh tijden hafwa wil må digh ey synes dröya
Skal iagh i ensligheeet min ungdom genom gå
Är bättre glädie frögd än sorg at tänkia på
Dhen har och glömska giort som hafwer giort wårt minne
Kan hända Venerid går/ een gång vhr mitt Sinne.
Kärlek är intet skämt. Han synes med oss leka,
men leken vändes snart i allvar för man vet,
och prövar allra mest vårt mod och manlighet,
han sargar sinn och hug och gör oss kinder bleka.
Han kan de gamla ock såväl som unga veka
och som en unger kropp behöver gammalt vett,
en gammal likaså han vore mera het,
att Frigga lusten sin ej måtte honom neka.
Det är det första prov vargenom vi bevisa,
vår mandom. Vem som det väl haver genomgått,
så bör man honom först för en försökt man prisa,
han har det värsta slag, som finns av krig utstått.
De äro mestdels få, de som så starka finnas,
att de ej fälla mod, när de av Kärlek vinnas.
21.
Beröm och ära värd, det tycker jag mig va',
som för en ungmös skull fått utstå mycket sjå.
Och ära vare dem, fast inga eller få,
som tycker lika, tar min kärlek i försvar.
Man säger: "Varför ta en enda väg, för gott?
Det finns så mången väg att pröva hågen på.
Och älskar han blott en, så bör han alltid då
ju älska måttfullt, så han ej riskerar nå't."
Hos dem som talar så, hos dem finns ingen hjärna.
Nej, den är inte värd att pröva kärleken
som tror den kan rås på av bondförnuftets stjärna.
Nej, nej, de visaste har nederlagts av den,
och de som inte går med vilje, dras med hot
och tvång med i dess dans, om än de stretar mot.
22
ALt är fåfängligheet/ som Skugga och som Wäder
Dhet kommer alt och gåår och blifwer inthet qwart
Och när det warer bäst/ så är dhet giort så snart
Förswinner alt som Röök och flyger bårt som Fiäder
Dhet hielper lijka stort man gråter eller qwäder.
Dy tijden har ändå en alt för hastig fart
Förswinner när han är som bäst man weet ey hwart
Då man en fåfäng Sorg för fåfäng ting tilstäder.
Fördenskul war tilfredz mitt Hierta lät digh nöya
Hwadh tijden hafwa wil må digh ey synes dröya
Skal iagh i ensligheeet min ungdom genom gå
Är bättre glädie frögd än sorg at tänkia på
Dhen har och glömska giort som hafwer giort wårt minne
Kan hända Venerid går/ een gång vhr mitt Sinne.