Themabewertung:
  • 0 Bewertung(en) - 0 im Durchschnitt
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
Menniskosinnet.
#1
Väl lyfter själen ofta tränsjukt vingen,
Frân ethern styrkt« af rena änglabröden.
En dröm är lifvet, sällheten och nöden,
Vâr möda fafäng, all vâr kunskap ingen.

Djerft vill hon läsa bortom stjerneringen
Det höga ord, som tolkar jordens öden,
Vill himlens förlât lyftad se af döden
Och Isisslöjan falla, väfd af iingen.

Hemskt dock hon darrar vid förlossarns möte
Och qvalmllt än sitt brustna öga vänder
Mot lâga nöjen, som af gruset föddes.
Sâ, förd ur Ennas dal i Plutos sköte,
Proserpina, med barnsligt sträckta händer,
Gret sina blommor, som kring marken ströddes.
Zitieren


Gehe zu:


Benutzer, die gerade dieses Thema anschauen: 1 Gast/Gäste
Forenfarbe auswählen: