I anledning af poemen öfver planeterne.

[ZaunköniG]

Den gamla sanning, forskningen mig gifvit,
At dig, min vän, jag hembär framför alla.
Fritt mâ en tanklös verld for dârskap kalla
Hvad om planeterna jag flygtigt skrifvit.

Väl korsets Gud frân kyrkans himmel drifvit
De väldige, som jordens grus befalla;
Dock i de bröst, der lidelserna svalla,
En tillflyktsort dem än förunnad blifvit.

Der herrska de ännu med samma välde
Som i försvunna dar, dâ offerlâgor
För dem i rika marmortempel glödde.

An herrskar Mars i bröst, af vreden svällde,
An Skapar Venus älskarns fröjd och plâgor,
Och Jupiter än städse hjclten födde.