J. G. Oxenstjerna.

[ZaunköniG]

Väl var din sângmö blott en bygdens tärna,
Lângt frân Arkadiens blomsterdalar buren;
Men, varm för sanningen och för naturen,
Af bygdens muntra folk hon hördes gerna.

För känslans irring konstens reglor värna
(Som skeppets kosa ledes af Arkturen)
Din stolta flygt kring eviga azuren
I strâlarne af Titans gyllne stjerna.

Till äran af det hjeltenamn, du ärfde,
Du glansen lagt af diktens rika under,
Till segerns kransar sângens eterneller.

Odödlig blommar lagern, du förvärfde,
Sâ länge sviar räkna dagens stunder
Och Gauthiods mark af glada skördar sväller.