16.12.2012, 17:44
En fruktlös kärlek ock ditt hjerta brydde
Till Penei dotter, sângens milde far!
Förgäfves lyran pâ din arm du bar,
Och gyllne kogret dina skuldror prydde.
För dina famntag bäfvande hon flydde,
Som turturdufvan undan gamen far,
Och i en lager re'n förbytt hon var,
Da böjda grenar hennes ânger tydde.
I trädets skuggor sorgsen än du stâr;
Den friska krans, som hârens guld bekröner,
Förmar väl den att läka hjertats sâr? —
Ett lika öde träffar dina söner:
Kring jordens rymd de jaga skönheten,
Och i en lager sist förbytes den.
Till Penei dotter, sângens milde far!
Förgäfves lyran pâ din arm du bar,
Och gyllne kogret dina skuldror prydde.
För dina famntag bäfvande hon flydde,
Som turturdufvan undan gamen far,
Och i en lager re'n förbytt hon var,
Da böjda grenar hennes ânger tydde.
I trädets skuggor sorgsen än du stâr;
Den friska krans, som hârens guld bekröner,
Förmar väl den att läka hjertats sâr? —
Ett lika öde träffar dina söner:
Kring jordens rymd de jaga skönheten,
Och i en lager sist förbytes den.