16.12.2012, 17:43
Re'n ägde sömnen menskorna och djuren.
Med rosenkinder öfver klippans topp
Ur hafvets vâgor trädde Luna opp,
Lik Venus, nyss af oceanen buren.
Olympiskt brann dess anlet i azuren.
»Sâ skall, o gudar,» — hviskade mitt hopp —
»Min lyckas stjerna ock en dag stâ opp
»Och glädjestrâlar sprida kring naturen.»
Vid denna suck en sorgsen midnattsvind
I trädens kronor skogens hvila störde,
Och molnet gömde Lunas rosenkind.
I vinden jag min genius hviska hörde:
»Ej dârligt sök din lefnads tankbild här!
Lik mânens ljus, han sjelf ett minne är.»
Med rosenkinder öfver klippans topp
Ur hafvets vâgor trädde Luna opp,
Lik Venus, nyss af oceanen buren.
Olympiskt brann dess anlet i azuren.
»Sâ skall, o gudar,» — hviskade mitt hopp —
»Min lyckas stjerna ock en dag stâ opp
»Och glädjestrâlar sprida kring naturen.»
Vid denna suck en sorgsen midnattsvind
I trädens kronor skogens hvila störde,
Och molnet gömde Lunas rosenkind.
I vinden jag min genius hviska hörde:
»Ej dârligt sök din lefnads tankbild här!
Lik mânens ljus, han sjelf ett minne är.»