28.10.2012, 09:35
LIDNER
Odödlig, nu han tömmer nektarns råga,
Han, öfver hvilken, likt en regnsky, hang
Det lif, som flytt; af gyllne pilar klang
Ändock hans mäktigt spända skaldebåga.
Söng han om känslorika själars låga,
Han Nordens is till tårar smälta tvang,
Och högt i flickans bröst af vällust sprang
Det späda hjertat, vid så salig plåga.
Hör! kring Spastara harpochoren skallar,
I Salems park: "Den myeket älskat har,
Har Domarns nåd här mycket ock förlåtit."
Ja! billigt är, att glädjens källa svallar
I himlen, dubbelt full och dubbelt klar,
För den, som har så skönt på jorden gråtit.
Odödlig, nu han tömmer nektarns råga,
Han, öfver hvilken, likt en regnsky, hang
Det lif, som flytt; af gyllne pilar klang
Ändock hans mäktigt spända skaldebåga.
Söng han om känslorika själars låga,
Han Nordens is till tårar smälta tvang,
Och högt i flickans bröst af vällust sprang
Det späda hjertat, vid så salig plåga.
Hör! kring Spastara harpochoren skallar,
I Salems park: "Den myeket älskat har,
Har Domarns nåd här mycket ock förlåtit."
Ja! billigt är, att glädjens källa svallar
I himlen, dubbelt full och dubbelt klar,
För den, som har så skönt på jorden gråtit.