Polyfem

[ZaunköniG]

Polyfem


Det gamla dunklet kan blott långsamt randas,
Men Konstens tempel röjs ur klarnad dimma;
Snart skall från eviga kupolen glimma
Ett ljus, som aldrig mer med mörkret blandas.

Den ädle, som for Lif och Skönhet andas,
Med harm ser Onaturens spöken stimma;
Hans öga såras ej af hämdens strimma,
Som bränner dem, men sjelf med dem förblandas.

Snart de i kärrens skumma nästen jagas,
Och Snillets gud på blåa fastet lågar;
Från Pythons tjenst enhvar i tid sig slite!

Till fröjd för pöbeln blott, när töeknet dagas,
Det heta löjet ej i härnad tågar;
Vet: Ares banar väg för Aphrodite.