Henning, Albert

[ZaunköniG]

Se denna morgon, som azuriskt sken
i djupblått strålande kaskader häller
emellan trädens gröna hvalf, som sväller
i sus, som klingar ifrån gren till gren.

I gräsets matta, böljande och len,
ranunculus sin gyllne slinga fäller,
och härligt frisk ur brisens tonvåg kväller
en festlig doft af blommande syren.

Hit har jag kommit, unga dag, att höra
din stämmas toning att till festligt rus
på nytt en dag du måtte drömmarn föra.

Hur sällsamt blå den djupa himlen brinner.
Hvad magisk klang i dessa kronors sus.
Om åter väg till lifvets brus jag finner!


.