Henning, Albert

[ZaunköniG]

Albert Henning
fl. 1907


Nu blir hvar dag mig till en festlig fröjd
med skyars junihvitt mot hafsblått siden,
och kväll på kväll i purpurfest fördröjd
på vindstill sjö vid sång af stränders viden.

I nattens ljus blomhvita pyramiden
af stolt kastanj står dunkeldrucken höjd.
Mot spegelns sammetsglans i högtid gliden,
en sen Narkissos undrar björken böjd.

Nu böljar lifvets purpurstolta strömmar
i fyllda ådror i förmäten gång.
Min blick är skymd af festligt nya drömmar.

I dagens ljus, i glans af tysta nätter
mitt bröst är bräddadt af en solig sång,
som flyter ut i purprade sonetter.

[ZaunköniG]

Se denna morgon, som azuriskt sken
i djupblått strålande kaskader häller
emellan trädens gröna hvalf, som sväller
i sus, som klingar ifrån gren till gren.

I gräsets matta, böljande och len,
ranunculus sin gyllne slinga fäller,
och härligt frisk ur brisens tonvåg kväller
en festlig doft af blommande syren.

Hit har jag kommit, unga dag, att höra
din stämmas toning att till festligt rus
på nytt en dag du måtte drömmarn föra.

Hur sällsamt blå den djupa himlen brinner.
Hvad magisk klang i dessa kronors sus.
Om åter väg till lifvets brus jag finner!


.