En evig oro själen mystiskt plågar - Druckversion +- Sonett-Forum (https://sonett-archiv.com/forum) +-- Forum: Sonett-Archiv (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=126) +--- Forum: Sonette aus germanischen Sprachen (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=394) +---- Forum: Schwedische Sonette (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=406) +----- Forum: Erik Johan Stagnelius (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=609) +----- Thema: En evig oro själen mystiskt plågar (/showthread.php?tid=6523) |
En evig oro själen mystiskt plågar - ZaunköniG - 28.05.2008 En evig oro själen mystiskt plågar Så länge än för grusets fröjd hon brinner Och för Äonen, som dess jordlif spinner, Af suckar ammad offerelden lågar. Men knappt hon sansas och försaka vågar Ett diktadt godt, hvars blänverk dock försvinner, Förrän hvad sannt och evigt är hon vinner, Hvadt hjertats dolda saknad efterfrågar. Med Guds tillsamman flyter hennes vilja Och får i arf hans rikes herrligheter För Jordens låga rosor och metaller. Ej Tid och Rum, ej Väldigheter skilja Den höga från sin lott i himlens eter Och aldrig gudalifvets blomma faller. |