![]() |
Norling, Börje - Druckversion +- Sonett-Forum (https://sonett-archiv.com/forum) +-- Forum: Sonett-Archiv (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=126) +--- Forum: Sonette aus germanischen Sprachen (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=394) +---- Forum: Schwedische Sonette (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=406) +----- Forum: andere schwedische Autoren (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=469) +----- Thema: Norling, Börje (/showthread.php?tid=12743) |
Norling, Börje - ZaunköniG - 08.02.2018 Börje Norling 1873-1906 Jern. Han hårdnat, sägs det, uti lifvets strid, Hans hjerta fick, som jern, i köld sig härda; Hans längtans lågor blefvo så förtärda, Nu komma sist de honom föga vid. En gång dock, sägs det, var han ljus och blid, Hans kärleks drömmar utaf hoppet närda; Om då en vänlig blick de aktats värda, Ack till hur mycket var det då ej tid! Lätt är att forma jernet, då det glöder, Då tager villigt det en ny gestalt; Snart än en gång det stelnadt är och kallt. Så hammarslagen fruktlöst man föröder, — Så slår man fruktlöst på hans hjertas dörr, Nu mera blir det aldrig mjukt som förr. . RE: Norling, Börje - ZaunköniG - 08.02.2018 Vattenfall. Den, som beständigt under fromma miner, Hur vredgadt öde blixten drabba lät, Enformigt trampar i sin saknads fjät, Det är den största narr, som sol beskiner. Att se sin lycka sjunka i ruiner, Det gör ett menskligt hjerta nog förtret; Ve den, som ej sin boja slita vet, Som utaf lust ej grips, när stormen hviner. Se, skön är floden 1 skönast när med fröjd Den störtar trotsigt ifrån klippans höjd; Den slås till skum, men dock sin bana bryter. Igenom dalen slingrar den sig se’n; Så klar som förr den mellan blomster flyter, Blott mera hastigt emot hafvet hän. . |