Till stjernorna. - Druckversion +- Sonett-Forum (https://sonett-archiv.com/forum) +-- Forum: Sonett-Archiv (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=126) +--- Forum: Sonette aus germanischen Sprachen (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=394) +---- Forum: Schwedische Sonette (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=406) +----- Forum: Erik Johan Stagnelius (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=609) +----- Thema: Till stjernorna. (/showthread.php?tid=10607) |
Till stjernorna. - ZaunköniG - 20.12.2012 Olympens barn, sol, mâne, stjernor, tagen Den hyllning mot, som er min andakt sänder Frân jordens grus, frân töckensvepta stränder, Vid qvällens prakt, vid gryningen af dagen. Af strâlens kärlek outgrundligt dragen, Mot er hvar skapad varelse sig vänder; Mildt i er glans sin fackla Venus tänder, Gâ, hvimlande i vârlig dans, behagen. Skönt är ert ljus, men känslolöst det brinner: Ser lika kallt en nidings fröjd och grâten, Som tyst ur dygdens sänkta öga rinner. Dock trösten er, I sönderslitna hjertan! Pâ andra sidan blâa stjernförlâten Gâ dubbelt klara solar upp för smärtan. |