Menniskosinnet. - Druckversion +- Sonett-Forum (https://sonett-archiv.com/forum) +-- Forum: Sonett-Archiv (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=126) +--- Forum: Sonette aus germanischen Sprachen (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=394) +---- Forum: Schwedische Sonette (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=406) +----- Forum: Erik Johan Stagnelius (https://sonett-archiv.com/forum/forumdisplay.php?fid=609) +----- Thema: Menniskosinnet. (/showthread.php?tid=10604) |
Menniskosinnet. - ZaunköniG - 20.12.2012 Väl lyfter själen ofta tränsjukt vingen, Frân ethern styrkt« af rena änglabröden. En dröm är lifvet, sällheten och nöden, Vâr möda fafäng, all vâr kunskap ingen. Djerft vill hon läsa bortom stjerneringen Det höga ord, som tolkar jordens öden, Vill himlens förlât lyftad se af döden Och Isisslöjan falla, väfd af iingen. Hemskt dock hon darrar vid förlossarns möte Och qvalmllt än sitt brustna öga vänder Mot lâga nöjen, som af gruset föddes. Sâ, förd ur Ennas dal i Plutos sköte, Proserpina, med barnsligt sträckta händer, Gret sina blommor, som kring marken ströddes. |