28.05.2008, 20:00
Ej något mättar själens eldbegär
Af allt hvad Tidens grymma makter skänka.
För hennes blickar andra kronor blänka,
Ett annat mål bestämdt för henne är.
Hvad henne ljuft med känslor fylla plär,
I milda glädjedrömmar henne sänka,
Ett jordiskt sinne mäktar det ej tänka,
Ett dödligt öga det ej skåda lär.
Ett vilddjurshem är denna värld, en öcken.
Ur korsets skygd hon lyfter glad sin blick
Högt öfver vintergatans ljusa töcken.
O! att hon snabba dufvovingar fick!
Nog vet hon arken dit hon flyga ville
Ur flodens svall, i forna syskons gille.
Af allt hvad Tidens grymma makter skänka.
För hennes blickar andra kronor blänka,
Ett annat mål bestämdt för henne är.
Hvad henne ljuft med känslor fylla plär,
I milda glädjedrömmar henne sänka,
Ett jordiskt sinne mäktar det ej tänka,
Ett dödligt öga det ej skåda lär.
Ett vilddjurshem är denna värld, en öcken.
Ur korsets skygd hon lyfter glad sin blick
Högt öfver vintergatans ljusa töcken.
O! att hon snabba dufvovingar fick!
Nog vet hon arken dit hon flyga ville
Ur flodens svall, i forna syskons gille.