28.05.2008, 19:52
Per Daniel Amadeus Atterbom
1790 - 1855
«Flyg, fågel, ur min ark - flyg ut att sjunga!
Än skyhögt vräker syndafloden vågor,
Än hölja regnmoln fästets stjernelågor -
Väl! flyg vid sken af blixtarne, som ljunga!
Sök framtidslandet upp, det fagra, unga,
Sjelf ung i önskningar, i hopp, i frågor,
Blygs ej för ömma fröjder, sälla plågor!
De helsas der af mången vänlig tunga.
Ej bry dig, att med blad från dess oliver
Till mig i arkens fängsel återvända;
Mitt öde genast gör det bladet jäfvigt.
Nej, stanna glad och glöm den storm mig drifver:
Ej skall, som Noach, till dess kust jag lända:
Men som Ulysses, sofvande - för evigt!»
1790 - 1855
«Flyg, fågel, ur min ark - flyg ut att sjunga!
Än skyhögt vräker syndafloden vågor,
Än hölja regnmoln fästets stjernelågor -
Väl! flyg vid sken af blixtarne, som ljunga!
Sök framtidslandet upp, det fagra, unga,
Sjelf ung i önskningar, i hopp, i frågor,
Blygs ej för ömma fröjder, sälla plågor!
De helsas der af mången vänlig tunga.
Ej bry dig, att med blad från dess oliver
Till mig i arkens fängsel återvända;
Mitt öde genast gör det bladet jäfvigt.
Nej, stanna glad och glöm den storm mig drifver:
Ej skall, som Noach, till dess kust jag lända:
Men som Ulysses, sofvande - för evigt!»