Sonett-Forum

Normale Version: Anna Cederlund: Skall nöjd jag se mitt öde tyst fullbordas,
Du siehst gerade eine vereinfachte Darstellung unserer Inhalte. Normale Ansicht mit richtiger Formatierung.
Anna Cederlund
1884 - 1910 Schweden


Skall nöjd jag se mitt öde tyst fullbordas,
förneka detta liv och stilla tro,
att vad som här så ofullgånget jordas
har flyttats att i evigheten gro?

Men tusens röster och mitt ärvda blod
i stormen viska tröst: "en allmakt god
din kropp skall krossa, för att själen må
ur jordens nöd hans himmel lycklig nå".

Res dig, min själ! Väx högre än din börda,
tag intet sömngift mot din vakna smärta,
och är du ock en livets narr, så bär det!

Bed ej om frid, men bed om styrka, hjärta!
och ängslas du inför det oerhörda,
så kasta skölden bort, men aldrig svärdet!




Soll ich mit meinem Los zufrieden werden,
dies Erdendasein zu vergessen streben?
Verlaß' ich einst die makelhafte Erde
um fortan in der Ewigkeit zu leben?

Vielstimmig spricht mein Blut dagegen an,
und stürmisch spricht es mir von Trost zugleich:
"Dein Leib zerstört ein Gott; erst dadurch kann
die Seele aus der Not ins Himmelreich."

Erheb dich, Seele, wachs an deiner Bürde.
Wenn er erwacht, betäube nicht den Schmerz,
und bist du auch ein Narr, so trags mit Würde!

Bet' nicht um Frieden. Bet' um Stärke, Härte!
Und ängstigst du dich vor dem Unerhörten,
so wirf die Schilde fort, doch nie das Schwert!