Sonett-Forum

Normale Version: Mor och dotter.
Du siehst gerade eine vereinfachte Darstellung unserer Inhalte. Normale Ansicht mit richtiger Formatierung.
Mor och dotter.

Jag kände mor och dotter af en ätt,
Som lär från Erins forne kungar stamma:
De liknade vid balens vaxljusflamma
Två sköna systrar, dem en gratie klädt.

Så jämför man i samlarns kabinett
Två forntidsmynt från Hellas, konstens amma:
På bägge två är prägeln en och samma,
Fast tiden nött den ena bilden lätt.

Ett släktdrag fanns, som tvang betraktarn stanna:
Bland korpsvart hår kring mors och dotters panna
En liten vågig silfverlock låg gömd.

I våra, i personlighetens dagar,
Hvar ädel typ, som följer ärfda lagar,
Från vaggan re’n till gråa hår är dömd.