Sonett-Forum

Sparfven.

En frusen gråsparf på mitt fönster pickar
Och ber mig lätta på dess stängda hakar.
Då friluftslifvet själfmant du försakar,
Är kölden säkert grym? -- Han sorgset nickar.

Men jag en tanke full af oro skickar
Till skogarne, där Polens skara vakar.
När furugrenen under snötyngd knakar,
Gör frosten visst på stålet fula prickar.

Väl undertiden höjs ur gård och lada
I röda hvirflar flamman mot det fria,
Som tsarens chiffer i bengalisk eld;

Likmycket! Blott ej Polens stål tar skada,
Blott den till våren biter godt, dess lia,
Må tsaren eklärera i en däld!