Sonett-Forum

Normale Version: Wenerid 005
Du siehst gerade eine vereinfachte Darstellung unserer Inhalte. Normale Ansicht mit richtiger Formatierung.
5

INat när kiärleek mig i sömpnen wil påminna/
At dagen som war när det war min Venerids dag/
Och at då gifwa band/ war en sedvanlig lag/
Jag hörde säya mig hwem wil den bundne hinna.

Men du kärkomne dag det nampn har kunnat winna
Som nampnets täckligheet/ all andras öfwergår/
Så ware klarheet din för dagar detta åhr /
Är du tilsagd det nampn/ Är intet högr’ at finna»

Mång gångor har iag dig sedt öfwer werlden lysa/
Från det iag fängslad blef mång gångor der til än.
Har Venerid sedt/ du dommer alt igen

När man af wintrens köld/ begynner til at frysa/
Du förer androm köld/ mig altijd brånad ny.
At tänckia på dens nampn som iag ser för mig fly.