14.05.2016, 19:34
LANDTMANNEN.
Till kojan fick jag af min granne, skogen,
Det goda timret, och min ås betäcker
Jag med den halm, som egen skörd mig räcker,
Och lika proppad står dock ännu logen.
Friskt är mitt mod. Till spaden eller plogen
Mig dagen med sin första stråle väcker,
Och, när sig solen sent i qvällen släcker,
Hon ser mig ännu vid mitt arbet trogen.
Så går mitt lif: jag plöjer och jag skördar,
Jag myllar kornet ner, men snart af ljuset
Det lockas fram till ung och herrlig gröda.
Och Herrens nåd i ondt som godt jag vördar;
Det är dock han, som ensam bygger huset
Och lättar med båd’ sol och regn min möda.
Till kojan fick jag af min granne, skogen,
Det goda timret, och min ås betäcker
Jag med den halm, som egen skörd mig räcker,
Och lika proppad står dock ännu logen.
Friskt är mitt mod. Till spaden eller plogen
Mig dagen med sin första stråle väcker,
Och, när sig solen sent i qvällen släcker,
Hon ser mig ännu vid mitt arbet trogen.
Så går mitt lif: jag plöjer och jag skördar,
Jag myllar kornet ner, men snart af ljuset
Det lockas fram till ung och herrlig gröda.
Och Herrens nåd i ondt som godt jag vördar;
Det är dock han, som ensam bygger huset
Och lättar med båd’ sol och regn min möda.