Sonett-Forum

GRUFARBETAREN.

På himlahvalfvet håller solen vakten,
Jag ser dess strålar ej, de klara, rena.
Här sträfvar mörkret att allt ljus förstena,
Det, oinskränkt, vill här behålla makten.

Det thronar ännu i den öde trakten,
Der malmens ådror sig i berget grena,
Och der, vid blosset krökt, jag går allena
Och bryter jernet ur de hårda schakten.

Tungt är mitt arbet, grå min hjessa vorden;
Men släggan ger mig bröd, och efter fröjden,
Som yrar ofvan mig, jag längtar föga;

Ty fliten trifs i sjelfva underjorden,
Den Högste bor i djupet som i höjden,
Och än i mörkret ler mot mig hans öga.