16.12.2012, 18:29
Skön blänkte rosen här i vârens dagar,
En medelpunkt för glada fjärlars dans.
O ljufva ros, förgänglig som din glans
Ar sângens röst, som vid din bortgâng klagar.
Du trofast lydde skapardriftens lagar,
Den fagraste rubin i Floras krans.
Rikt blomstrade hvad däjligt hos dig fanns
För vârens vind, den nordan nu föfjagar.
I dig sâg ynglingen symboliskt randas
Sitt hjertas urbild, kronan ibland mör;
Hans aning kändes med din ânga blandas.
Nu vissna blad för höstens flägt du strör.
Sâ menlöst icke menskohjertat andas,
Sa fridsamt, ack, det vissnar ej och dör.
En medelpunkt för glada fjärlars dans.
O ljufva ros, förgänglig som din glans
Ar sângens röst, som vid din bortgâng klagar.
Du trofast lydde skapardriftens lagar,
Den fagraste rubin i Floras krans.
Rikt blomstrade hvad däjligt hos dig fanns
För vârens vind, den nordan nu föfjagar.
I dig sâg ynglingen symboliskt randas
Sitt hjertas urbild, kronan ibland mör;
Hans aning kändes med din ânga blandas.
Nu vissna blad för höstens flägt du strör.
Sâ menlöst icke menskohjertat andas,
Sa fridsamt, ack, det vissnar ej och dör.