16.12.2012, 17:54
Grymt verklighetens hârda band mig trycka:
Af törnet blott en efterskörd jag samlar
Pâ glädjens fält, och lik ett korthus ramlar
Hvar väntad jordisk fröjd, hvar dröm af lycka.
Allena stödd vid tâlamodets krycka,
Jag i en vild, en nattfull öcken famlar,
Och i mitt spar den tunga kedjau skramlar,
Hvars länkar döden blott kan sönderrycka.
Dock tröstar mig den himlaburna sângen.
Fran himlens borg en rosenkransad ängel,
I gyllne flygt han sig till j orden svingar.
Mildt han mig vidrör med sin liljestängel;
Strax falla kopparkedjorna af fangen,
Och vingen höjs och silfverrösten klingar.
Af törnet blott en efterskörd jag samlar
Pâ glädjens fält, och lik ett korthus ramlar
Hvar väntad jordisk fröjd, hvar dröm af lycka.
Allena stödd vid tâlamodets krycka,
Jag i en vild, en nattfull öcken famlar,
Och i mitt spar den tunga kedjau skramlar,
Hvars länkar döden blott kan sönderrycka.
Dock tröstar mig den himlaburna sângen.
Fran himlens borg en rosenkransad ängel,
I gyllne flygt han sig till j orden svingar.
Mildt han mig vidrör med sin liljestängel;
Strax falla kopparkedjorna af fangen,
Och vingen höjs och silfverrösten klingar.