Sonett-Forum

Normale Version: Evigheten.
Du siehst gerade eine vereinfachte Darstellung unserer Inhalte. Normale Ansicht mit richtiger Formatierung.
Ifrân min lyckas sorgliga ruiner
Jag vinka sâg odödlighetens stjerna.
Hvad fröjd deroppe kan mig himlen ärna?
Mann' nâgon sol ock andars verld beskiner?

O, pressas der ej söta nektarviner,
Och — hvad pâ jorden ögat röjt sâ gerna —
Ses der ej sväfva nâgon älskvärd tärna,
Med blomsterkrönta hâr och ljufva miner?

Sâ drömde jag i tankens barndomsvilla,
Till dess en slutlig kamp med grymma öden
Mig känna lärt den himlaburna själen.

Blott friheten dess eldbegär kau stilla.
Till den jag längtar och är viss, att döden,
Som bojan krossar, lyckliggör ock träten.