29.10.2012, 17:20
SONETTEN.
O hemland för min själ, Provence, du sköna!
Du blåa himmel, lagrar, varma dalar'
Valchiusa, der i vestan Lanra talar,
När af tonens, rubiner källan kröna.'
För hvem, som vill, må nordanstormen döna;
Jag flyktar till Romanzos näkte galar.
Till Troubadourens spel i horgasalar,
Till Kärlekshofvens krets i lunden gröna.
Här adelsjungfrun Klang, på myrtenslätten,
Durances brädd, i månans skimmerfloder,
Engång till riddarn Tanke ömt sig böjde.
En älskogspant, en son på jorden dröjde,
Med blick af fader och med röst af moder;
Smärt, sinnrik, stolt, den ljudande Sonetten.
O hemland för min själ, Provence, du sköna!
Du blåa himmel, lagrar, varma dalar'
Valchiusa, der i vestan Lanra talar,
När af tonens, rubiner källan kröna.'
För hvem, som vill, må nordanstormen döna;
Jag flyktar till Romanzos näkte galar.
Till Troubadourens spel i horgasalar,
Till Kärlekshofvens krets i lunden gröna.
Här adelsjungfrun Klang, på myrtenslätten,
Durances brädd, i månans skimmerfloder,
Engång till riddarn Tanke ömt sig böjde.
En älskogspant, en son på jorden dröjde,
Med blick af fader och med röst af moder;
Smärt, sinnrik, stolt, den ljudande Sonetten.