28.10.2012, 00:03
Per Daniel Amadeus Atterbom
1790 - 1855
SVEDENBORG.
Vid öekenbrynet af den heta sanden
En ö, med grona träd, min blick förnöjde;
En stund jag, trött, i palmens skugga dröjde
Och vid den klara källan släckte branden.
Men fjerran ur de inre, helga landen
En underbar musik sin helsning höjde:
Jag gick, och snart ett skyhögt tempel röjde,
Ilvars hierophant mig vinkade med handen.
Hans eldblick, ej fordunklad genom åren,
Ser det som är, som var och blir; Naturen
Af andeverldens kraft för honom fylles.
Cheruber fästa på de hvita håren
En myrtenkrans, i englaparker skuren;
Och templets chor af Lifvets Sol förgylles.
1790 - 1855
SVEDENBORG.
Vid öekenbrynet af den heta sanden
En ö, med grona träd, min blick förnöjde;
En stund jag, trött, i palmens skugga dröjde
Och vid den klara källan släckte branden.
Men fjerran ur de inre, helga landen
En underbar musik sin helsning höjde:
Jag gick, och snart ett skyhögt tempel röjde,
Ilvars hierophant mig vinkade med handen.
Hans eldblick, ej fordunklad genom åren,
Ser det som är, som var och blir; Naturen
Af andeverldens kraft för honom fylles.
Cheruber fästa på de hvita håren
En myrtenkrans, i englaparker skuren;
Och templets chor af Lifvets Sol förgylles.