27.10.2012, 21:55
Per Daniel Amadeus Atterbom
1790 - 1855
LIDNER.
Ai ljusets rymder af din känsla buren,
De högre audars språk du ville bärma:
Din samtid kallade din trängtan svärma,
Och drog dig ner med jernband från azuren.
Till denna bårda, isiga naturen,
Till dessa själar utan klang och värma,
Kan Sångmön blott som gråterska sig närma,
Och näktergalen jublar ej i buren.
Förlåten henne, att hon tärs och klagar,
Att hennes anlet matt, som månan, strimmar,
När genom töeken den betraktar jorden.
Till toner gör hon dock sin smärtas timmar,
Oeh snillet visar der, när stormen jagar,
En varnande ruin, sin lott i Norden.
1790 - 1855
LIDNER.
Ai ljusets rymder af din känsla buren,
De högre audars språk du ville bärma:
Din samtid kallade din trängtan svärma,
Och drog dig ner med jernband från azuren.
Till denna bårda, isiga naturen,
Till dessa själar utan klang och värma,
Kan Sångmön blott som gråterska sig närma,
Och näktergalen jublar ej i buren.
Förlåten henne, att hon tärs och klagar,
Att hennes anlet matt, som månan, strimmar,
När genom töeken den betraktar jorden.
Till toner gör hon dock sin smärtas timmar,
Oeh snillet visar der, när stormen jagar,
En varnande ruin, sin lott i Norden.