Sonett-Forum

Normale Version: Till Amalia v. Helwig
Du siehst gerade eine vereinfachte Darstellung unserer Inhalte. Normale Ansicht mit richtiger Formatierung.
Per Daniel Amadeus Atterbom
1790 - 1855

Till Amalia v. Helwig
Den 10 April 1816


För vek han var, för skön för jordens skiften;
Gläds! Ej hans väg till vårens hem blef lång.
Till ros slog knoppen ut, vid andars sång,
Till englalif den späda, dunkla driften!


Men i ditt hjerta bränner minnesskriften;
Med gråt du ville smälta tidens tvång!
Och Nordens stjernor, i sin kalla gång,
De blicka stumma på den lilla griften.

Dock nej! de säga dig, att Himlen gömmer
I sina palmers skygd, för snö och ilar,
Det lån, som der du får till egendom.

Ack! vid Din ömma barm visst ljuft man hvilar,
Din Bernhard visst den aldrig, aldrig glömmer:
Men — bäst man hvilar dock "i Herranom."